Biotillgänglighet är hur stor andel av ett intaget ämne som faktiskt når blodomloppet i användbar form. Ett tillskott kan innehålla en imponerande mängd av ett ämne på etiketten utan att särskilt mycket av det kommer kroppen till godo.
Varför det spelar roll
Allt som sväljs passerar först magsäck, tarm och lever. Under vägen kan ämnet brytas ned av magsyra eller enzymer, tas upp dåligt genom tarmväggen, eller omvandlas av levern innan det hinner ut i blodet. Det är därför samma dos kan ge helt olika effekt beroende på om den tas som tablett, dryck eller injektion.
Vad som påverkar upptaget
- Kemisk form – olika salter och estrar av samma ämne tas upp olika bra, till exempel magnesiumcitrat jämfört med magnesiumoxid
- Fettlöslighet – vitaminerna A, D, E och K tas upp bättre tillsammans med fett
- Samtidigt intag – vissa ämnen konkurrerar om samma upptagsvägar, exempelvis järn och kalcium
- Nedbrytning i mag-tarmkanalen – peptider och proteiner spjälkas till stor del innan de hinner tas upp
Ett vanligt argument i marknadsföring
Påståenden om “överlägsen biotillgänglighet” är vanliga i tillskottsreklam. Ibland finns det stöd för dem, ibland handlar skillnaden om några få procent utan praktisk betydelse. Det avgörande är om skillnaden mätts i människa och om den är stor nog att påverka något verkligt utfall.
§ Relaterade termer
§ Fler i kost & nutrition